Mitt fokus i höst blir läsförståelse och för första gången ska jag också arbeta med iPads i skolan. I engelskan ligger fokus fortsättningsvis på strategier och att våga. Ny skola och säkert nytt fokus gällande fortbildning. För mig är det fortfarande mycket spännande att lära, men ibland måste det finnas tid för eftertanke. Jag vet att mitt arbetslag arbetat mycket med synen på eleven och där känner jag att mina erfarenheter från introduktionsprogrammen är mycket bra att ha. Förhoppningsvis kan jag tillföra en del. Detsamma gällande att digitalisera undervisningen. Mest vill jag dock lära mig nytt. Jag inspirerar gärna andra, men jag är för gammal för att försöka dra med mig dem som egentligen inte vill. Det är en rektorsfråga.
I dagens DN finns en bra artikel om skolan. Det händer inte ofta. Johannes Åman skriver bland annat så här:
Varje reform är förenad med kostnader. För det första naturligtvis de ekonomiska – även åtgärder med positiva effekter kan vara oförsvarliga om de slukar mycket resurser. För det andra måste man också ta med i beräkningen att kraft och förtroende investeras varje gång ansvariga politiker säger: Det här är så viktigt att ni måste genomföra det.
Sådana maningar kan människor lyssna på och försöka hörsamma. En gång, två gånger, kanske tre. Men varje gång med lite större tveksamhet. Lärare som verkligen tagit till sig ett reformbudskap känner sig svikna när det efter bara några år ersätts av nya besked om vad som gäller. Och de som förhållit sig mer avvaktande styrks i övertygelsen att man inte ska vänta sig något gott uppifrån.
Jag undrar ofta varför de som vägrar förändring får så stort inflytande i skolorna. Hur lärare kan vägra följa de direktiv som kommer. Någonstans kanske det handlar om den trötthet som ibland kommer över även mig. Trötthet som orsakas av att jag engagerat mig och jobbat hårt för något som sedan byts ut till något annat. Det går mode i reformer och många av dem känns mer som en tillfällig fluga än ”riktiga” förändringar. Det bidrar till att det sällan finns en röd tråd i lärares fortbildning. Någon kurs i entreprenöriellt lärande för det är bra, check, it-kurser, check, formativ bedömning, check osv. osv. osv. Men vilka förändringar når egentligen klassrummet?
Vi behöver tid att landa. Kanske främst för att de som ställer sig bredvid och menar att det inte är någon idé att förändra inte får större mandat än de redan har. Men också för att de som ständigt har som mål att förändra, utveckla och förbättra sin undervisning ska orka det. Tid för samarbete behövs också.
